Genererad annoteringstext bryts vid vanliga mellanslags- och bindestrecksgränser medan den ursprungliga Type1C-, CIDFontType0C- eller Type1-typsnittet och fullständiga kodade teckenmappningar behålls
Renderaren lägger ut fullständiga hårda rader över angränsande stilruns, undertrycker brytande skiljetecken och faller tillbaka till fullständiga kodade celler för ett alldeles för långt ord
En ensam för bred cell och vertikalt överflödande text behåller den befintliga innehållsklippningen, medan automatisk teckenstorleksanpassning upprepar layouten för varje försökt storlek
CRLF förblir ett enda hårt brytning över stil- och tomarun, medan mellanliggande text och uttryckliga styckesgränser förhindrar sammanfogning
Minnes- och arbetsantagning omfattar både den ursprungliga och ersättningslayouten under omformatering, med annullering, oförändrade källordlistor, atomärt fel och efterföljande dokumentåteranvändning
NBSP ger ingen föredragen brytpunkt, men reserveringen för för långa ord kan ändå dela bredvid den
Fullständig Unicode-radbyte, grafemkluster, dubbelriktad ordning, valfria bindestreck och komplex skriptformning ligger utanför detta beteende
Se Annoteringsutseenden för råtypsnitt för utseendevägen med ursprungligt typsnitt och dess typsnittsmappningskrav